What's your damage?

Det här med politik. Läste idag i DN att Maria Carlshamre lämnat Folkpartiet till förmån för Feministiskt Initiativ. Jag har, som många andra, dömt ut hela FI-projektet just på grund av att det har verkat omöjligt för olika politiska färger att samsas under ett "paraply-parti". Det återstår nu att se hur samarbetet mellan bl a vänsterpartister och liberaler kommer att se ut i praktiken. Det är alltid roligt att bli motbevisad.

På något sätt känns hela idén med FI ganska symptomatisk med det politiska läget i Sverige just nu. Jag tillhör den skara som inte känner sig hemma i något bestämt parti och vet oftast inte om jag är blå eller grön eller röd. Däremot intresserar jag mig för sakfrågor. Det är också politik, men inte partipolitik. Ofta hör jag personer ur den något äldre generationen som förfasar sig över ungdomars brist på politiskt engagemang. Struntprat säger jag. Politiska diskussioner försiggår överallt, hela tiden (och inte bara hos djurrättsaktivister och reclaimare). Men det är svårt att rätta in sig i den mall som de olika partierna erbjuder. Jaha- du är socialdemokrat. Hur kan du försvara alla idiotiska skatter? Eller - jaha, du är moderat. Så du tycker att de svaga i samhället för skylla sig själva? Lite så tycker jag det känns. Därför välkomnar jag idén med nya partikonstellationer som samlas runt en konkret tanke eller idé och där din politiska färg inte betyder allt.

Nu glömmer jag ju bort Miljöpartiet, det var inte meningen. Ni var ju faktiskt före FI med att tänka större, bortom partigränserna. Jag välkomnar fler projekt. Och jag är inte helt färdig med mina tankar runt FI. Kan jag tänka mig att rösta på dem? Jag vet inte. Det jag vet är att livet är stort och omöjligt att klämmas in i några mallar.

//Hellre död än röd?