What's your damage?

KRYA PÅ DIG MALIN!!!!!

E är i Barcelona. Det är 20 plus där. Här snöar det och jag jobbar. Ganska trivsamt med lördagsjobb på bibliotek i och för sig, eftersom en skön och avspänd stämning råder hos det stora flertalet. Men jag längtar efter E som jag tack och lov får träffa imorgon. Några ord om konserten är väl på sin plats. När jag och V efter mycket om och men hittat rätt läktare och ingång saknades vår rad... Vad skulle vi gjort utan Super-Rodis? Eftersom han och "grabbarna" hade plockat bort vår rad till förmån för strålkastarna, fick vi som plåster på såren komma ner till parkett istället. Ville vi det? Hmm. Ja tack! Det var magiskt att komma så nära, man kunde se Daves ansiktsuttryck. Fast nej, vi fick aldrig hans svett på oss. Martins röst fick mig nästan att gråta, han var livs levande poesi i sina fina svarta vingar, en sorgsen ängel med vemod och värme i blicken. Dave är mer en erotisk novell med djup och svärta. Precis som i Bara himlen ser på lät han både första, andra och tredje plagget falla till (jag skäms över att erkänna det) vår stora förtjusning. Så visst var det en upplevelse. Men E - inget slår Laleh och Kalle när det gäller saker som känns!

Så vad händer ikväll i Karlskrona? Efter förra årets skandal (att inte Gone gick vidare) hoppas och TROR jag på Bard & c:o. Säga vad man vill om människan, men skriva låtar kan han. Eftersom jag blivit lite sentimental med åren är jag också lite extra nyfiken på Patrik Isakssons låt "till sin Sofia". Och vad blir egentligen kvällens nakenchock? Jessicas "superkorta shorts". Hoppas innerligt att hon inte drar upp dem för långt och gör en Tone, men av bilderna på Aftonbladet att döma ser det riktigt illa ut. Blä!

Men kul ska det bli att experttycka ikväll tillsammans med V, L och S. Och massor av smågodis (kanske lite Karamellkungen ikväll trots allt... Börjar sakna jättekritorna). E ska på Barca-match LIVE ikväll. Han är lycklig. Jag med. Puss E, ses imorgon!

//Not a sinner, nor a saint (borde ha vunnit)

Det här med politik. Läste idag i DN att Maria Carlshamre lämnat Folkpartiet till förmån för Feministiskt Initiativ. Jag har, som många andra, dömt ut hela FI-projektet just på grund av att det har verkat omöjligt för olika politiska färger att samsas under ett "paraply-parti". Det återstår nu att se hur samarbetet mellan bl a vänsterpartister och liberaler kommer att se ut i praktiken. Det är alltid roligt att bli motbevisad.

På något sätt känns hela idén med FI ganska symptomatisk med det politiska läget i Sverige just nu. Jag tillhör den skara som inte känner sig hemma i något bestämt parti och vet oftast inte om jag är blå eller grön eller röd. Däremot intresserar jag mig för sakfrågor. Det är också politik, men inte partipolitik. Ofta hör jag personer ur den något äldre generationen som förfasar sig över ungdomars brist på politiskt engagemang. Struntprat säger jag. Politiska diskussioner försiggår överallt, hela tiden (och inte bara hos djurrättsaktivister och reclaimare). Men det är svårt att rätta in sig i den mall som de olika partierna erbjuder. Jaha- du är socialdemokrat. Hur kan du försvara alla idiotiska skatter? Eller - jaha, du är moderat. Så du tycker att de svaga i samhället för skylla sig själva? Lite så tycker jag det känns. Därför välkomnar jag idén med nya partikonstellationer som samlas runt en konkret tanke eller idé och där din politiska färg inte betyder allt.

Nu glömmer jag ju bort Miljöpartiet, det var inte meningen. Ni var ju faktiskt före FI med att tänka större, bortom partigränserna. Jag välkomnar fler projekt. Och jag är inte helt färdig med mina tankar runt FI. Kan jag tänka mig att rösta på dem? Jag vet inte. Det jag vet är att livet är stort och omöjligt att klämmas in i några mallar.

//Hellre död än röd?