2006.02.28

Donnie Darko

Måste ju bara prata lite om en film ni borde se, ni som har sportlov just nu har ju faktiskt tid också om ni nu inte prompt måste ut i det härliga (?) vintervädret och vara så där irriterande friluftiga. Nej, vad kan vara bättre än att dra ner persiennerna, krypa upp i soffan med en stor skål smågodis som inte är från Karamellkungen (ja, det är inte bara en myt, det FINNS fortfarande ställen som inte sålt sig till the dark side...).

I och med att jag, i min presentation, skriver att Donnie Darko kanske är den bästa filmen måste jag ju slå ett litet slag för den allra först i mitt filmtipsande. Jake Gyllenhaals genombrottsfilm. Det borde räcka redan där, men för er som inte känner er övertalade ännu vill jag bara säga att ni missar en film som innehåller a) en stor dödskallekanin b) tidsresor c) förmodad schizofreni d) ett stort mått av tonårsångest och så till på köpet e) en läskig Dr Phil-typ som försöker rädda världen men har en mörk hemlighet... Skulle nog kunna fortsätta med hela alfabetet för att räkna upp märkliga personer och inslag i filmen, men nöjer mig så här.

Kontentan är att detta är en högst ovanlig film. Den känns. Jag är väldigt svag för böcker, filmer, musik och framträdanden som känns. Precis som jag skrev om Mats Jonssons serieböcker i ett tidigare inlägg, träffar denna film mig mitt i magen och jag får en härligt sugande känsla av vemod som stannar kvar och ger upphov till många nya tankar. Lite överdramatiskt och pretto kanske, men strunta i det och se filmen! Om inte annat så för ett fantastiskt soundtrack, för det vackra och stämningsfulla fotot och inte minst för skådespelarinsatserna. Jag har redan skrivit om Jake, men det coola är att hans syster Maggie är hans storasyster i filmen. Mamman, spelad av Mary McDonnell förtjänar ett hedersomnämnande, hon är otroligt bra! Jag blir aldrig riktigt klar med filmen, hittar ständigt nya infallsvinklar och möjliga tolkningar. Se den så slutar jag tjata! Och kom gärna med ett litet inlägg om vad du tycker om den.

Fler bra filmer:

Det mesta med Woody Allen, t ex Zelig och Hanna och hennes systrar.
Lite Hitchcock kanske? Ta Fönstret mot gården eller Vertigo.
Kläm in en hel miniserie på en dag - maraton-TV med Stolthet och fördom (BBC's version) med rätt Mr Darcy.
Heathers. Om inte annat så för att ni ska fatta namnet på min blogg.
Ett sista tips: 80-talsnostalgi (för er som inte fått krupp på allt dansande i TV) med Sarah Jessica Parker och Girls just wanna have fun.

Dra ner persiennerna nu!

//I'm voting for Dukakis

Ps Lalehs och Kalles "Vem har lurat barnen?" känns mer än det mesta.